Känns som att veckan går super segt vill att det ska bli helg så jag får sova... Mår piss just nu och tänker på hur allt har varit förut när man var liten, hur lätt allting var. Tar å lyssnar på en gammal låt i brist på annat.
Vad skönt det var när man var liten, då existerade inte skitsnack.
Kärlek var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet, värsta gråten var när men ramlade och skrapade upp knäet, största rädslan var för monstret under sängen.
Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare, ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden, höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram, och den värsta gråten när ens vänner plötsligt sviker en.
Den största rädslan är att förlora dem man älskar mest.
Varför kan inte allt vara som när man var liten ?
Vill bara tillbaka, love alla mina haters! Gonatt.
